Slog min tå i Duschen igår. Eller kakel ramen som evisas med att vara rnut duschen, och mitt ivägen! Efter att ha stött i mina tår ett antal gånger så trodde jag att jag skulle klara mig ifrån en bruten tå. Men igår kväll var jag så glad att jag äntligen skulle få ha en riktig helg i helgen så i mina glädeskutt genom huset så slog min långfingertå ett extra hårt slag i kaklet, av ren lycka vilket ledde till yrsel och brus i öronen och jag tillbrigade en tid på golvet och ojjade mig. Resten av kvällen spenderades med ett ispack runt tån tills smärtan domnade bort och hela foten hade köldskador. Trodde att jag skulle vakna upp med en svart fot som var redo att ramla av men istället så såg min tå helt ok ut. Inte specielt svullen. Det här känns ju riktigt bra. Men efter att ha rört marken en gång så bestämde jag mig för att gå på de vis som jag gör bäst. På utsidan av foten. Och de där med att vinka med tårna, det får vänta ett tag.

Is påse inlindad i handuk och fastsurrad med ett linne. Ikväll blir det Lasagne hos Stella och på söndag och måndag har jag huset för mig själv! 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min tredje natt i mitt nya hus, nya rum och na säng. För er som inte riktigt hängt med så ska jag bara säga att jag har bytt min Au Pair familj. Anledning? De tänkte skaffa en ny au pair som skulle börja denhär helgen och med den nyheten var jag tvungen att skaffa nytt jobb. Hade tur att e av mina tyska vänner just slutat i sin familj och det var ett melanrum mellan henne och den nya AuPairen, ett mellanrum som är precis sen period jag behöver jobb. Så jag packade ner mig igen och i Onsdags kom de och hämtade mig. Två små underbara barn, Tjej, Jamie 6 och Nicholas, Nic 3.  Jag trivs verkligen jätte bra och tror verkligen att det håller i sig!

Idag, min första "riktiga" dag helt på egen had har vi promera 20 min till en park med en 6 åring som navigator, drukit Babchino på  Max Brenner, lekt i mer parker och myst framför en fredags film tillsammans. Sådär gosigt under ett täcke på golvet. Första dagen på typ en vecka då det inte har regnat, så det var tur för mig.

 

 En sista bild frå Vanuatu. Min kära vänn, lill krabban och Bernt trån Holland som svingade ner i Lagoonen! Vill tillbaka till Paradiset.

Och Jojo haar lyckats igen  att tjorva till designen.  AJA. Kanske lika bra att börja om då det ändå bara trasslade med allt!

Som jag sa i tidigare inlägg så är det rätt mycket som händer nu! Jag ska sluta i min familj som jag är i nu nästa vecka och ska förhoppingsvis till en ny familj med två små barn tjej 6, pojke 3. Anledninge till att jag ska lämna är komplicerad och jag vet inte om jag kan berätta det ör utomstående i en text utan att det blir till en mindre novell. Jag kan iaf säga att det är inte så att vi inte gillar varran, allt har att gra med att de ska på semester i Augusti och att jag inte är där under hela den tiden pgv mitt visa. Iaf så tror jag det här blir bäst, hade nog inte stått ut att jobba här i 12 veckor till, trots att så utnytjar de mig till fullo och bryr sig inte så mycket om mina planer. Jag har left med det och inte klagat. Men att som tack  "kastar" de ut mig trots allt jag gjort känns inte så rättvist. Men livet går vidare och min alt nya familj är en familj som en av mina tyska vänner har vart Au Pair i och hon trivdes och säger att de är verkligen hur snälla som hälst. Så jag håller tummarna! Ska träffa mamman på torsdag så jag hoppas att hon gillar mig. Annars är jag i stor knipa! Kommer såklart sakna min lillkille, men jag ska hälsa på och komma ner och äta middag här. Har jag nämt att de lagar gudomligt god mat här? 

Oj vad chockad jag blev då jag loggade in här och det kändes som jag vart utkastad till yttre rymden. Tjorvig design på blogg.se. Men man vänjer sig nog!

Det händer rätt mycket här nu. Jag ska sluta i min familj jag har nu och börja jobba med en annan om ca 2 veckor! Det kommer bli så svårt att lämna Tweed/Cooly och alla som jag lärt känna här. Men jag hade tur, jag flyttar bara ca 40 min uppför kusten! Men ändå , det är 40 min för långt. Tröstar mig själv med min favvo pic från Vanuatu. Kor som betar bland palmer ser man inte varje dag. Mysigt va?

More Pics from Vanuatu

Nu har jag vart hemmma i sisådär fyra dagar utan att berätta om min resa till Vanuatu. Jag hade en helt underbar vecka, och hade sån tur att det var sånna guldkorn på hostelet jag bodde på som gjorde min tid bättre och bättre för varje dag (kunde ju bara bli bättre efter att första natten blitt slängd i poolen) Jag Har iaf:

Skuba Dive + Snorka

Sola och Bada

Hyrt bil med rumskamrater och kört runt ön

Slängt sig med lian i "Blue Lagoon"

Kört över en tupp

Druckit Kava

Vart på "FREE" drinks party

Dansa massa med lokalbefolkningen och chillat i hängmatta. Med korta ord, en perfekt Semester.

Man brukar säga att Vanuatu är världens gladaste land, av de som nu har har hört talas om det förståss.

Vanuatu har över 80 öar och jag bodde på huvudön "Efate" där huvudstaden Port Vila liger. En mycker liten och mysig stad med väldigt trevliga människor.  Hade vart roliga att besöka en annan ö, tex världens mest aktiva vulkan eller världens första bungjump. Men min budget räckte tyvärr inte, bokstavligt talat rann den ut till noll i slutändan. Men det var det värt!

På fredagen när jag var och dykte, träffade jag en tjej, Jessica som jobbade på båten. Samma kväll visade hon mig och mina rumskamrater till en lokal Kava Bar. Ni som vart i Oceanien vet nog vad Kava är, typ skitigt vatten, gjort av en rot, och som gör dig trött och avslappnad och lite smått berusad. Jag mådde bra, hela kvällen och till och med inte allt för trött då jag vakade, men efter någon timme vaken så mådde jag bara jätte dåligt och spederade dagen i sägen. Men jag ryckte upp mig för att samma kväll gå med samma gäng tillsammans med Jessica till e bad där man betalade ca 100 kr inträde och sen var det GRATIS alkohol till 02.00.  Vi drack och dansade med lkalbeflkningen till 02.00. Jag och mina tre vänner var de enda vita där så det var kul. Att verkligen få uppleva en lokal bar och få dansa och prata med dem. de är så trevliga och men kan ju tro att de ska bli helt till sig, men de behadlar en som en i gänget.

Nu har jag vart hemma i sisådär fyra Fem dagar utan att berätta om min resa till Vanuatu. Jag hade en helt underbar vecka, och hade sån tur att det var sånna guldkorn på hostelet som gjorde min tid bättre och bättre för varje dag (kunde ju bara bli bättre efter att första natten blitt slängd i poolen) Jag Har iaf hunnigt med:

Skuba Dive + Snorkla . Sola och Bada . Hyrt bil med rumskamrater och kört runt ön . Slängt sig med lian i "Blue Lagoon" . Kört över en tupp . Druckit Kava . Vart på "FREE" drinks party . Dansa massa med lokalbefolkningen och chillat i hängmatta.

Vanuatu har över 80 öar och jag bodde på huvudön "Efate" där huvudstaden Port Vila ligger. En mycket liten och mysig stad med väldigt trevliga människor. Hade vart roliga att besöka en annan ö, tex världens mest aktiva vulkan eller världens första bungyjump. Men min budget räckte tyvärr inte, bokstavligt talat rann den ut till noll i slutändan.

När jag dök träffade jag en lokaltjej som ena kvällen tog mig och mina vänner till tillen Kava bar en natt och till himmelen en annan..Himmlen = en bar där man betalade ca 100 kr inträde och sen var det GRATIS alkohol till 02.00. Vi drack och dansade med lokalbefolkningen hela natten. Jag och mina tre vänner var de enda vita där så det var kul. Att få uppleva en lokal bar och få dansa och prata med dem. De är så trevliga och man blir som bästa vänner på en gång!

Några Bilder. Fler kommer

quote from Dario Argento

Älskar dethär landet! Landet där bara glada människor bor! Har nu vart här i ca 4-5 dagar och de dagarna har spenderas med markander, tusker time (vanuatu öl) roadtrip, lagoon, hängmatta, sömlöshet, snorkling, kava och massa annat kul. Vanuatu är verkligen ett outvecklat land, samtidigt som man kan bli förvånad över hur utvecklat det är på vissa fronter! Det är som att komma till en annan värld och jag älskar det! Är verkligen i paradiset, ett annorlunda paradis!

Usch, inte ens 2 timmars sömn och  nu ska jag till Vanuatu! Trotts att jag inte kan hålla ögonen öppna längtar jag jätte mycket, kommer bli grymt. Ses då jag kommer tillbaka, om en vecka. Kanske före om ni har tur!

(random bild från The Beachhouse!)

Kan man komma någon vart i livet utan motgångar? Utan att kämpa och utan att misslyckas. Att stå på mina egna ben utan någon suport från något håll har jag nu gjort i snart 17 månader. Har vandrat i motvind utan någon som puttar på i ryggen och fått höra hur jag inte kommer att klara ditt och datt... Det är de kommetarer som får en att kämpa ännu hårdare, att vilja ännu mer. Att höra hur andra har lyckas jobba sig upp till vad de verkligen strävade mot är så inspererande. Har träffat så många intressanta människor under mina 17 månader hemmifrån. Lyssna på livs historier. Att höra hur den där lilla killen från afrikas gator drömde om cricket och är nu Nya Zeelands cricet coach, och lever ett lyxliv med pengar som flödar över och får allt man pekar på. Att hör hur han har kämpat och hur han vill hjälpa andra är så sjukt inspererande. Eller att sitta där på gymgolvet och prata med en instruktor och få höra hur han har kämpat med att tappa vikt och ser nu ut som värsta hunken ca 50 kg lättare.

Alla strävar mot något, kanske är det att ha en hund, en familj, resa jorden runt, hjälpa afrikas barn eller kämpar för att kunna ha en god natts sömn. Ingenting är för litet, eller för stort. Drömmar är det viktigaste vi har, och så läge man strävar  att uppfylla dem så ka man inte misslyckas, man kaske inte når hela vägen fram, men är det ett måste? Eller är vägen dit, drömmandet, det viktigaste?

Kan man komma någon vart i livet utan motgångar? Utan att kämpa och utan att misslyckas. Att stå på mina egna ben utan någon support från något håll har jag nu gjort i några månader. Har vandrat i motvind utan någon som puttar på i ryggen och fått höra hur jag inte kommer att klara ditt och datt... Det är de kommetarer som får en att kämpa ännu hårdare, att vilja ännu mer. Att höra hur andra har lyckas jobba sig upp till vad de verkligen strävade mot är ännu ännu mer inspererande. Har träffat så många intressanta människor under mina 17 månader hemmifrån. Lyssna på livs historier. Att höra hur den där lilla killen från afrikas gator drömde om cricket och är nu Nya Zeelands cricet coach, och lever ett lyxliv med pengar som flödar över och får allt han pekar på. Att höra hur han har kämpat och hur han vill hjälpa andra är så sjukt inspererande. Eller att sitta där på gymgolvet och prata med en instruktor och få höra hur han har kämpat med att tappa vikt och ser nu ut som värsta hunken ca 50 kg lättare.

Alla strävar mot något, kanske är det att ha en hund, en familj, resa jorden runt, hjälpa afrikas barn eller kämpar för att kunna ha en god natts sömn. Ingenting är för litet, eller för stort. Drömmar är det viktigaste vi har, och så läge man strävar  att uppfylla dem så kan man inte misslyckas, man kaske inte når hela vägen fram, men är det ett måste? Eller är vägen dit, drömmandet, det viktigaste?...

Och med ett fint pepptalk ↑ Säger Jag Gonatt

Citat från Les Brown

Fick en fråga nån dag sen!

Självklart. Nästan varje dag sakar jag dem! De var "mina" barn i 12 månader ch de var verkligen underbara barn. Hela familjen var som perfekt för mig. Men såklart så behövde jag gå vidare och lämna dem trots att de faktiskt erbjöd mig att stanna ett extra år. De visste nog att jag skulle tacka nej, att jag ville gå vidare. Jag hade de tre finaste barnen någonsin, och jag är så glad att jag i september kommer att få se dem igen. Mitt flyg hem till Sverige den från Auckland och jag måste lämna OZ nån dag innan pga mitt visum, så jag ska bo hos dem några dagar! Jag längtar verkligen jätte mycket.

Trots att jag älskar Australien så var jag mer hemma i NZ, hade mer ett "normalt" liv utöver jobbet. Hade  vänner att umgås med på kvällar efter jobb, jag träffade på folk jag kände då jag vandra på stranden eller gick på supermarket, Såna där smådetaljer som gör att man känner sig som hemma! Jag gillar verkligen mitt jobb här också. Kille jag tar hand om "is a good boy" och familjen är snäll och jag trivs. Det är annorlunda, inte på ett dåligt sätt, bara annorlunda. Mitt jobb är annars och min relation till familjen är mer jobbrelaterad än den var i NZ där jag verkligen var en familjemedlem.

I Nya Zeeland var jag inte riktigt med om någon riktig kulturkrock. Här i Australien, är det helt annars. Det är en stor skillnad mellan Sverige och OZ. Skrev om ett senarie tidigare, läs det HÄR och ett annat är "herren i huset" Här pratar vi inte om någon gulli gull pappa som gosar och myser dagarna i ända, utan någon som höjer rösten till farliga decibel då han blir väckt från sin powernap, eller då någon frågar för många gånger "Whats for dinner". Mannen har också en viss kontroll över hustru och barn som jag inte sett förr. Han kommer hem från jobbet till en 30 min lång lunch, ringer frun och ber "can  you come home and make me lunch while I get ready to go back to work" Läs, vilar en stund. Visst vore det helt normalt om frun nu var hemma, men ikket. Hon lämnar jobbet och är 5 miuter senare hemma och lagar en lunch av egg av något slag, som han gluffsar i sig innan han lämnar för nästa shift. Och hon är också bort med vinden och tillbaka till jobbet... Han kan också klaga över att middagen är för sent eller att det är fel typ av fisk. Väluppfostrad som jag är skulle jag villa kläcka ur mig ett "Why dont you buy your own fish then?" Mannen har en helt annan "power" här, än i Sverige. Nu kanske det låter som om de här herren är ett moster. Vilket inte alls är sant. Han är full av kärlek till sina barn och fru, det är helt enkelt bara olika från det jag är van. Gillar eller ogillar jag? Jag vet inte, kan inte sätta mig in i denhär situationen, men jag vet att jag blir så förvånad och jag beundrar på samma gång.. Förvånad över hur vilken "power" han har och beundrar hur hon kan vara så flexibel och ändra sina planer för honom.